("det är ju förihelvete din födelsedag
ungjävel
kan du inte ens låtsas vara glad?")

jag faller ned i mellanrummen mellan dina celler
fastnar där,
krampaktigt skälvande
intrasslad i gårdagens brinnande nerver
och nu
när jag är permanent fastklistrad i ytspänningen
kan inte ens barndomens luddiga världar,
torra kanelbullar och läckande tuschpennor
göra mig levande igen

och kanske har din närvaro lämnat
mitt hackiga parkettgolv
lätt gyllenskimrade
i skydd av dunklets trasiga filtar
kanske har dina ord fastnat i den sjungande spindelväven i utkanten
av livet
min skeva verklighet

(avflagnande tapeter, såg ni hur jag imploderade när du rörde vid min sprickande skal?
tusen miljoner sprickor i sekunden

ändlösa rabatter av smärtblommor)

jag är upp-och-ner
ut-och-in
och söndersprängd-av-livet


och
kanske
eventuellt
har du faktiskt hänt