I livets skenande skeenden
är människan allt bra liten.
Slag i slag förändras världen
och människan kryper sista biten.

Från igår till idag och i morgon
finns en klyfta , ett hål i tiden.
Ett slöseri med kraft utan mått och gränser
fastän människans gryning långt är liden.

Men tänk om jorden utan nåd
kunde slänga av sig människooket.
Då skulle mänskligheten kanske se,
öppna sina ögon och lyfta på doket.