ett pojkrum i
en uppländsk by
en bön steg upp
mot höstmörk sky
blev hörd av Gud
som vill oss väl
Han tände ljus
i mörklagd själ
min blick var mörk
av syndens sot
och världen levde
under hot
det glömde jag
när natt blev jag
jag lyftes ur
min sarkofag
en strimma ljus
från himlens kust
och åter var
min levnadslust
ett vägval bort
från fusk och fint
från irrande
i labyrint
på lerfötter
kolossen stod
men ifrån Gud
kom kraft och mod
nu står jag på
en säker grund
med blicken klar
och synen sund

LARZ GUSTAFSSON 080213