sitter i fåtöljen mittemot din säng
drar upp fötterna och gömmer dem under filten

jag gäspar och kisar bort mot den hävande bröstkorgen
tänker att jag borde varit en av dem som dricker té
en kopp té skulle passa in i den här bilden

känner mig avståndstagande och filosofisk
jag har ingen aning om vad jag gör här i fåtöljen

jag borde ligga bredvid, intrasslad i andetag, hud och armar
men det skrämmer mig, en trygghet finns nerbäddad därborta
en trygghet jag aldrig känt

'ensam står stark', men helt plötsligt är jag två
jag vill inte dras ner, jag vill inte bli ensam igen
jag vill ha tryggheten som häver sina andetag lugnt fem meter bort
jag vill ha dig

men jag vågar inte komma så nära
kan du känna mina andetag
är allt för nära

och det börjar bli svårt att hålla andan
när mycket vill ha mer
när jag blir tokig utan dig

kippar efter luft bakom din rygg
vill känna din använda luft i min nacke
tvinna mitt hår mellan dina fingrar
ge mig din värme

jag vill ha, våga vara där


så varför sitter jag här i fåtöljen?

hur svårt kan det vara att låta sig bli omtyckt?



älskade, jag kommer snart, jag måste bara...