Mitt liv är fyllt av kärlek. Små händer som trevar sig in i nacken. En ironisk tunga som provocerar mig till skratt. En häxa med fler sanningar än jag kan hantera. En man med bokstäver som ömsom roar, ömsom tröstar. En kvinna med svindlande omsorg. En man med skummad mjölk som fastnar på överläppen. Bland andra. Mitt buffébord av kärlek sträcker sig längre än så.

Men det är mannen med skummad mjölk som jag tänker på nu. Han som fyller tystnaden med ord och hög musik. Han som kramar hårt och doftar varmt. Min vän, som jag vill lägga mjuka kattungar i famnen på, så att jag får se honom fullständig tappa konceptet av i ett hav av tassar, sylvassa tänder och kittlande morrhår. För han är som vackrast när han glömmer vem han vill vara, när han fyller tystnaden med ord som blöder.


Även den starkaste kan behöva en kattunge ibland!