356 dagar.
365 dagar sen den där natten under stjärnorna.
Vi hade ju något.
Det var vi överens om.

Men sen gick vi skilda vägar.

Och någonstans tappade jag bort dig.

Men du hittade mig igen.
Fast på fel sätt.
Ett upptaget sätt.

I en folkmassa gick jag motvilligt ifrån dig.

Men sen sågs vi igen.
Mer regelbundet.
Och du fann mig på rätt sätt.

Fast bara vissa dagar.

Och det var händer som möttes under bord när ingen såg.
Och det var kyssar bakom låsta dörrar.

Men du hade hittat mig.

Lycka i hemlighet.
För en lång, lång tid.

Och sen en natt blev du och jag plötsligt ett vi.

Och allting luktade som du.
Min tröja, mina kuddar, mitt lakan, min hud.

Mitt liv doftade svagt av herrparfym.

Och allt var så hemligt.
Hemligt och heligt.
Och jag antar att de känslor du kände var både skuld och lidande.

Men jag hoppas att du kände lycka någonstans.
För det gjorde jag.

Och genom ett enkelt beslut
så slutade vi vara ett vi.

Och blev återigen ett simpelt "du"
och ett simpelt "jag".

Men aldrig mer ett vi.
Aldrig någonsin mer ett vi.