när lystnaden skriker:
giv hit, giv hit!
och applådåskans eko dör bort
så sjunker den skeppsbrutne bit för bit
för en kvart är så futtig och kort
i skuggornas dal
blir hans saknad total
alla katterna här
blir så grå
och tystnaden känns
ganska monumental
i en anonym
undanskymd vrå
ett strålkastarljus
som narkotikans rus
som ett solljus
för vegetation
som aldrig kan frodas
i vardagens grus
som lever av folks ovation
så hyllas och äras
en man som förut
backstage står han nu
ännu en gång
men sången man spelar
när allting är slut
är tomhetens tragiska sång

LARZ GUSTAFSSON

18/6 2008