Avund, allt jag ser.
Min hjärna fyllts av silikon.
Ögat skriker efter mer.
-Vart är jag ifrån?

De ringa tankar regnar,
över mina stripiga lockar.
-Att du mig ägnar!
De ord du ömsint plockar

Hur du står ut,
jag som dig så skräckt.
Timme och minut.
Handen ut är sträckt.

Men jag står still,
i min borg, i min tysta stat.
Fasten jag så vill,
men till min sorg,
är jag utan resultat.