EDEN
Vid trädgårds port,vid ljusa Eden
En ängel satt,så öm o vit,
o djäveln kretsa över elden,
Så ond,så svart o vild.

Anden av lögn och vanära
Betraktar Anden,ren o säll,
o för den första gången känner
Nåt tvivel i sin själ.

-Förlåt,sa han,inte förgäves
Du lyste alltid nära mej,
Det finns nåt jag kan inte hata,
Det finns nåt jag föraktar ej.

TILL MIN DADDA
Väninna min av svåra tiden,
min gamla gumma lena,
Du har mej i ditt inre
o saknar mej allena.
Du sticker o du sörjer
o räcknar timmar ut...
o gamla stickor dröjer
i händer var minut.
Förgivna stigen ute,
där grinden nånsin stått,
Oro dej sönder bryter
o klämmer bröstet hårt!..

* * * * * * *
Jag älskat dej o därför jag skall bära
Avtrycket av ditt hjärta i min själ,
Men låt det inte längre dej besvära,
Vill inte jag bli ditt bekymmers skäl...