det är som små sandöar


nej


det är som små små små små länder.


nej


det är som stora städer med språk och doft och vindar som tar med sig tankar från runtom.
och man går där, längs alla gatorna och letar efter det där



på perrongen står tåget och väntar ännu, det ryker ur loket och människor skyndar så snabbt de kan emot sina dörrar fönster säten och sitter med spända fingertoppar mot knäna på den kommande rörelsen som säger att de är på väg och att vad det än är som finns, så finns det inte mer.
Rycket och väntan, rycket och väntan.
lämnar perrongen på spåret och klackarna mot stenen och ropet med fan i helvetes jävla skit och missar med den där ödesdigra minuten.

Minnet av minuten ekar i skinnet.

tänk om tänk om


staden långt därborta har fortfarande sina lyktor tända och gatorna är lika hårda som när fötterna en gång fann sin ståndpunkt just där.
just då
för så länge sedan.

Att så mycket måste vara för länge sedan.



vi ligger i badkaret och jag säger

mina armar är alldeles fjälliga och torra. Tänk om jag blir en fisk.

Du tittar skeptiskt på mig och släcker ljuset i taket.

Du är torr, säger du

Det är är jag inte alls det, säger jag. Ser du inte att det är fiskfjäll som växer ut? På riktigt.

Du suckar och nickar irriterat mot mig.

Ok, om du nu är på väg att bli en fisk, ta och simma ned under ytan då.

Det kan jag väl göra, säger jag tyst och dyker ned i det svarta just vid mina fötter.

Du tar tag i mitt huvud och pressar mot det kalla porslinet. vet du att det är lera, porslinet, det är vattten, lera och värme, det behövs så mycket för att stå emot vattnet.

och det tränger ned i lungorna och sipprar ned i alla små sovande fiskartärer, de vaknar och spottar.

jag vaknar naken på golvet i tystnaden med vattnet fortfarande rinnande ur mig.

Nu ser du att jag inte ljuger skriker jag.




Jag väntar.
På bron


Staden har släckt sina ljus och det är tyst som vattendroppar på golvet.

det som var

är ett fanns

det som är detta jag, är bara ett påstående för mina hälar ned mot asfalten, bara ett förslag.

Jag är ett minne