Jag vet att ångesten knackade på din dörr inatt,
jag vet att han andades med tunga andetag
och viskade förtvivlan i ditt öra, utan ord.

Jag vet att han tog med dig på en resa längs ditt minnes stränder,
tvingade dig att med bultande hjärta öppna dina ögon och se,

Jag vet att du var liten inatt, likt en droppe som förirrat sig i oändlighetens ocean, ensam och utelämnad

Jag vet att du var gammal inatt, likt ett träd som i sin tystnad sett tiden passera i sin bana, känt kylan bita i sin bark och skakats av vinden.


dina tankar var precis som vintern innan snön faller
dina tårar var osynliga och tysta.