när jag tänker på
hur vackert allting
skulle kunna bli
finns det knappast
någon tröst för mig att få
när jag undrar varför
mörka skyar
aldrig drar förbi
är det samma gamla
nötta spår ändå
det är nålen mot vinylen
det är samma gamla sång
det är skottet och rekylen
någonstans och någon gång

allt som redan bränts till aska
skrämmer med sin grå kulör
skräckexemplen staplas på varann som lik
till och med legender brinner
fast de falnar ner och dör
i sitt desperata, omhuldade skrik
det är flaskan och kanylen
samma visa nu som då
det är mer champagne i kylen
innan döden hälsar på

LARZ GUSTAFSSON 9/6 2008