Ett tidsfördriv att dö för ljuder in julen
har nog aldrig känt mig mer ensam
familjen samlad en vägg ifrån
tårar svider som salt i djupa sår

Vänner känns mil ifrån
känslorna sitter utanpå
och jag orkar inte en natt till
med oron, som julröda eksem i mitt bröst

Glöggen smittad med panik
knäcken fastnar för alltid
pepparkakor bränner i halsen
jag vill bara, bara bränna granen

Tiden som alltid varit speciell
från technicolour till gråvitt
livrädd var ordet