vrider huvudet en aning

tittar blint åt dekadens och

andra tecken på moraliskt

förfall

mina vänner sitter med

könen i varandras munnar

idkande välvillig kärleksakt

finner ingen mening

bakom hånfulla leenden och

syrliga kommentarer av livsförnekare

med mosebok i feta rövslickartassar

mina vackra döda sover ruset av sig

i små klungor av kärlekstörst

håller varandra i krampaktigt grepp

fruktar att vara de som älskas och inte

bara de som älskar

 tjackrusig

slirar av vägen på väg mot

ytterligare en falskleende arbetsdag

visar min glädje med

vansinnesflin och tindrande svarta ögonhålor

tomma på det liv,

jag övergav

trasig själ i

armani