.
.
.
.
...först skällde jag ut en man
genom att skvallra på honom för en ann
sedan förlät jag honom
i hans frånvaro
eftersom han försvunnit ur min åsyn

först sedan jag kommit en smula till sans
kom jag på var att söka
samt kanske även att finna
men han fanns förstås ingenstans
stod inte alls att finna
tänk så obetänkligt att bara försvinna

något senare vi som av slumpen råkades
då kom vi förstås genast i gräl
om någonting helt annat
innan vi kom in på
vad jag ville förlåta honom för
vilket vi åter igen kom i gräl om

dagen därpå efter middagsmålet
kom han över till mig för att be om förlåtelse
varpå jag nästan genast gav honom detta
något senare bråkade jag
en stund med mig själv
men kom till sans igen och förlät mig själv