Död
längs de vita penseldragen
ringlar sig ett mönster av
nykastat hatblod fram

ringlar sig runt alla väggar
tar inte slut förrän den
kommer fram till början

bakom honom finns ingenting rött
för det var han som högg den röda flaskan
i bordet så den sprack och gick sönder

stänkte hatet över mig
precis som det som kom utspringandes ur hans mun
bara mot oss

hon stod ett steg högre upp än alla andra
en ängel utan fläckar en skrikig röst lika len som siden i
kontrast mot hans fula, avskyvärda uppkastningar
bara mot oss

han: JÄVLA SKITUNGE!!!! ÄCKEL!!!

Fråga: är man fortfarande skitunge när man är arton?

jag blickar ner mot en tallrik fylld med
Död
allt detta bara på grund av allting utom
Död

han: STICK!!! JÄVLA SKITUNGE!!!!!

Svar:ja, det är allting vi någonsin var
allting vi någonsin kommer vara
för honom

Aldrig någonting annat än jävla skitungar