Allting är tårar

droppar i ett hav

ingenting som kan synas

ingenting som skriker svagt

en pöl som är världen

med fiskar utan fjäll

för allting är ratat

hatat av vågor och skum

kommer iland på ett moln

finns ingen destination med ett namn

och alla länder är fläckar

byggda utav rester och skuld

men alla fortsätter simma

utan armar och ben

tar alla simtag bakåt

hur mycket de än kämpar sig falskt

når aldrig fram till hjärtan

fula klumpar utan plats

ligger och sprattlar i högar

på varandras ensamhetsnorm

för havet är fyllt med förlorade själar

på väg till djupets osynliga botten

där stenar ligger dränkta återigen

som egoistiskt sönderskjutna hjärtan

onårbara destinationer