jag kan älska mig genom livet skulle ville men får inte

man ska akta sig för främlingar

för främlingar och för ljusa pojkar med smala läppar dom ska man akta sig för det vet jag det lärde jag mig en dag i september en dag i maj och sen tusen kattlösa dagar däremellan

med din hand långt ner i min strupe

jag sluter mina läppar fångar ditt lillfinger och äter dig sakta långsamt späder min kropp med din tills jag inte längre vet vilka sår som är mina och vilka som var dina vilka smärtor vi delade vilka som inte kunde finnas utan dig

vilka du kom med

(är allt ett nu? jag vill välja vill veta och inga fler frågetecken nej inga fler frågetecken)

jag ångrar inget men mycket
ångrar inte dig ångrar

mig
ångrar mig
ångrar mig

räddar mig.