Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
nattskriverier


jag försökte stå rakt, men balansen räckte inte till

vår väg skulle vara så enkel att gå
barnsligt lätt
men då bröt jag stigen
fällde träd
rev upp rötter

snubblade mig genom
livet
i ett par vassa skridskor
på bar asfalt

och jag föll

skrapade upp ett par kantiga
knän
huden förstördes en gång till
små små ytliga sår

men
i ögonvrån ser jag dig
ett krokben till

och jag faller




Fri vers av poesitant
Läst 200 gånger
Publicerad 2009-01-04 19:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

poesitant