Jag är förstörbar,
utan att titta på.

Jag lägger händerna för titthålet,
och hoppas slippa se.

Men dörren öppnas och där står ingen mindre...
Som en dröm vaknar man tillslut,
utan att ens tillståndet fått syre.

Huvudet skakar tillsammans med händerna, läpparna och knäna...

Fixera blicken mot ingenstans...
och äntligen, äntligen...
är det mörkt...