Vaknar upp i min lilla tvåa i Stockholm.
Det är den fjärde januari 1796.

Det är kallt, kallt. Har ingen ved.
klär mej i alla kläder, & bäddar ner mej
med några supar & smörgåsar
som några beundrare sände bud med.

Har skrivit med avklippta handskar
med mitt sista bläck & papper.
Hymner till kärleken, farväl död.

Det bankar på dörren, jag svettas.
Kronofogden. Jag har inget att ge dom.
Så det blir transport till finkan.

I förbihasten kommer någon med
bläck & papper, så jag kan slutföra
min hymn. Råttor i cellen, äter papperet.

Skriver mina uppenbarelser, lever i anden,
är säker på att änglar är hos mej i kylan
& fukten & ensamheten. Jag ryser.

Susar in i tunneln av värme & kärlek.
Får äntligen dö, ta av mej Uppdraget,
andas ut. Gud är granne med döden.