Hans huvud är offline när Han talar
dina för jävla underbara ögon ber om mer
när allting väl kommer till saken står jag kvar med lögnen
Han lät tårar rinna, Han struntade i alla minnen som sved
jag var en docka, en trasig
jag bara satt och såg på hur min egen kropp styrdes av Hans hemska inre
äcklad av att se oss, av att se Honom
tankarna skaver och minnet är fullt av oförglömliga plågor
Hon trodde hon visste allt
Hon trodde hon såg
Han trodde Han kunde dölja för alla
Han trodde Han hade vänt ryggen åt oss
jag ser honom stirra, jag ser hur han ler
bakom ett oskyldigt ansikte fullt av bedjan
bakom ett galler utav stål & en vägg av järn
där bakom fanns Du.
Han.
Tankar snurrar omkring i mörkret
bildar rivsår på hela min sårade kropp
ärr som aldrig läker och en själ så full av svek & tårar
jag trodde att Hans ord var sanna
men allting var en lek
jag hade allting öppet framför mej
en sista vindpust
sedan finns det inget mer