Det kan vara lätt att falla för den, det vet de flesta om. Som i en vind förs man med och man är hopplöst fast på en gång. Även om man från början vet att det kan leda till äns fall, att äns hjärta en dag kan bli krossat och ligga splittrat i bitar överallt. Trots detta är man slukad av kärlekens lätta steg, man blir girig och vill bara ha mer och mer. Hand i hand har man bara ögon för varan, två läppar som möts, kärleken är så söt, här finns varken plats för surt eller salt, allt är bara rött och sött överallt. Man är lycklig, man är kär, man svävar fram i en gylleneatmosfär.

Så en dag tar den röda färgen slut, känslorna hos den andra har sakta tonats ut.
Den mörka sannningens is har smält, hjärtat är krossat, men den risken var dock redan tidigare känd. Nu smeks bara kinden av salta tårar som sakta faller ner mot en färglös och iskallmark. Du som gav ditt allt, du som gav din allra största skatt, för du gav bort ditt hjärta men fick tillbaka ett pussel.