Ett svart hål
i mitten
och asymmetriskt nog i centrum

Helt utan förvarning
och sedan var det borta
med allt

den tog själen med sig och försvann
jag får gråta tysta tårar i natt
och sluta andas in
för jag kan inte andas ut längre

torra tårar
kalla väggar
och murar

igen

inatt byggs de upp
för att aldrig mer rivas
nej de ska inte rivas!

Tomma ord och tomma löften till mig själv
men det finns inget annat jag kan göra just nu
allt annat är borta
Jag stod kvar men något föll
inuti

Jag tror jag mår illa
För jag vill kräkas nu
Inte måste utan jag vill
ett sabla behov av att kräkas
jag trodde faktiskt aldrig skulle skulle önska det
men det gör jag mer än något annat

Raserade illusioner