Du fångar mina ögons letande blickar i ett rum på tusen

Någonstans i vimlet hittar vi varandra
Vi går ständigt på myten om oss själva

Det var lite som i sagorna,
den dagen jag kände dina brännande blickar i min nacke
genomträngande och tomma

Ditt hjärta som nyss pulserat i takt med mitt
Har för en sekund stannat

Och du bönar och ber
Dina knän skaver mot marken

Men jag är trött på att låtsas
Trött på att försköna verkligheten

Fragmentariska bitar sveper förbi
Av det som en gång i tiden var en känslomässig förbindelse
Men de dagarna har passerat utgångsdatum

Hjärtat tyngs ner av blöta tårar
Men jag tvingar läpparna att le
Släpar benen framåt och hör klackarna eka
Håller mig uppe, försöker vara stark

För går jag inte nu
Har du mig fast för alltid