Himlen slukade havet
En enda unison linje i fjärran
Solens sakta mak nedåt spred guldiga nyanser
Vi stod bredvid varandra
Och lät mörkt vatten svalka våra bruna myggbitna ben
Du flätade in dina fingrar med mina
Och kysste min svala panna

En svart gestalt som dansade på ytan längre ut
Vi iakttog detta magiska skådespel under tystnad
Ett enda ord skulle bryta förtrollningen
Det skulle kunna vara en svart ängel
Ängeln kastade sitt långa hår
En kaskad av pärlformade vattentårar flög genom luften
De glittrade till i solens guldsken

Lycka är att fånga stunden och leva i nuet
Vi följde ängelns lätta steg ifrån oss med blicken
Andlöst såg vi på hur hon svävade mot himlen
Himlen slukade havet
En enda unison linje i fjärran
En svart gestalt med graciös hållning
En stark kontrast mot det ljuva blålila
Och hon badade i guld

Himlen slukade havet
En enda unison linje i fjärran
Vi vandrade sakta in mot land
Hand i hand
Sammanknutna för evigt av vår upplevelse

Havet slukade himlen
En enda unison linje i fjärran