Alla eras istapp lär mig
att smälta likt din ödmjukhet i solens närvaro

Få mig att gråta
släpa dropparna i grusgångens stenskärvor från altantaket


Bara du istapp
hänger där och får mig att avundas din enormt likgiltiga genomskinlighet

Om jag var alla eras istapp
skulle jag också gråta när solen sken - vem vill då hänga på en altan?