"Du har en elakartad tumör nästan mitt inne i din hjärna,

& vi kan inte göra mer än att ge dej cellgifter".

Det sade den gode läkaren till mej för en månad sen

& gav mej högst ett halvår att leva.

Synrubbningar... yrsel... ångest.

Men er kärlek kan jag inte ta miste på.

Kärleken är en magi som trotsar allt.

800 grader runtom min kista.

Gråter inatt.... & du kysser mina tårar

& hela min kropp & själ.

Hur ska jag kunna vara rädd?