jag har en tillflykt

som aldrig sviker

är mantalsskriven

på högre ort

medborgarskap i

ett himmelskt rike

som expanderar

som är så stort

från djupa dalen

lyfts blicken uppåt

jag ser mot himlen

och längtar dit

där ska min själ

aldrig nånsin störas

av fruktan, oro

av släp och slit

det skymmer redan

snart är det midnatt

och nådatiden

ska löpa ut

det kommer sedan

det jag förbidat:

en ljuvlig tillvaro

utan slut

LARZ GUSTAFSSON   090201