Du såg inte
det jag såg
förmodligen
för att du inte vetat
eller velat
att det fanns mer

Mitt liv var fördolt
hos dig som inte tålt
tidigare kärlekars liv
Dömde du mig och förbrukade mig
som en billig "sak" likt alla andra som dig

Du räckte inte för mig
annars hade det funnits en chans
du kvävde mig med allt du ville ge
jag fick aldrig kämpa utan bara ta emot och le
jag förblev lam i lem och lust
du tog för dig av min fruktbarhet
min passion brändes upp av din eldighet

Våra minnen finns kvar från den början
då min blixtförälskelse lekte
sen blev du kär
och du blev min vän
det brast

Jag tog initiativet
ärligt och gav dig motivet
du klippte direkt

Du hade väntat på att jag skulle såra dig
när jag inte kunde ge dig det du förtjänade
du gav mig därför skulden
för att jag inte prioriterat dig högst
jag hade ett eget liv
men spelade aldrig huvudrollen med dig
stormade in i ditt liv som du fann tråkigt
så när jag kom
fanns bara din flicka i tid och rum
jag offrade min tid
för att ge dig frid
och ditt opium
men vad fick jag?
inte ett hjärtslag
du tog allt och lämnade inget kvar
egoism? eller bara suga ur allt
för att inte missa mig som var så njutbar
det finns skuld men också
en ouppklarad rökridå

Kärlek är ge och ta
men samtidigt
en ömsesidig förgjutelse
där det måste kännas rätt
annars är man ihop
bara för trösten och beroendet
Detta är väl inte kärlek?
Jag tror inte jag vet längre

Samlade mitt mod och är nu fri
från mitt ex som ger ett skri
av besvikelse
för att han har förlorat sin stolthet och trofé
av den allra dyraste kvalité
men han kunde inte behärska
all sin destruktiva energi
att älska för sin tillfredsställelse felfri
det fanns ingen framtidstro
jag tycker synd om min förälskelse
men jag lyckades slå mig från hans klo
äntligen har jag fått min själsro