fackla av tröst

brann genom

mörkaste höst

låga av hopp

tinar min

stelfrusna kropp

vind hemifrån

blåser bort

varje ikon

en högre plan

lyfter min blick

ovan stan

väg som jag fått

som pionjärerna gått

Han som förser

låter Sin nåd

flöda mer

lugn i en storm

barnets förtröstan

tar form

LARZ GUSTAFSSON   090204