vi kallar Din frihet för dårskap
fast Du faktiskt skapade oss
Ditt sändebud ser vi som avskrap
och springer som irrande bloss
i jakten på nya orakler
som passar vårt tycke och smak
vi pejlar med våra tentakler
längs farleden, vid, bred och rak

det människor ser som en vinning
betraktar Du som en förlust
när samtiden ropar "besinning!"
Du manar till drabbning och dust
och just i det paradoxala
så kommer vår vishet på skam
när motsatser diametrala
ur himlens förråd plockas fram

de sista skall bliva de första
och ger du är du den som får
hur saligt att hungra och törsta
att sörjande fälla en tår
en människas styrka är svaghet
och starkast är den som är skör
vi påminns om vetekornslagen
att vi får mer liv om vi dör

bland saligprisningar och verop
förvirrad den vise får stå
på huvudet ställdes begreppen
när Såningsman gick för att så
Han sådde ett Ord om ett rike
som kommit till oss nu och här
bland riken vi ej sett dess like
och det riket osynligt är

LARZ GUSTAFSSON
9/1 2008