Omsorgsfullt fyllde hon

den röda plasthinken

med de växter

hon försiktigt

avlägsnat kring

stjälkarna som bar upp

den praktfulla akvelejan.

Sedan tog hon hinken

och vandrade ner till den

plats i trädgården

där nygrävd, kolsvart jord

vittnade om

hennes förberedelser.

Hon log mot mig

och sa:

Jag kan inte avgöra

vad i världen som är gräs

och vad som är ogräs.

Jag kan bara avgöra

i vilken del av min trädgård

jag vill ha dessa växter.