Det är den där tystnaden jag inte klarar av.
Att när du inte vänder bort blicken.
När du väl tittar på mig och säger något med ögonen.
Något jag inte förstår.
Att du inte kan öppna käften och få fram ett enda ord.
Det är det som tar död på mig.
Att inte veta vad du egentligen vill säga mig.
Att vi går förbi varann med blickarna i golvet.

Tystnaden.