Det är lätt att dölja.
Hur man egentligen mår.
Det är lätt att lura omgivningen.
Till och med ens käraste.
Men det är inte like lätt att lura sig själv.
För när man sitter där.
Ensam.
Då tränger tårarna igenom.
Dom går inte att hindra.
Dom är starkare.
Än allt annat.
Men hur gör man?
Hur lurar man sig själv.
Att tro att man är glad.