Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kritisera


om judit - svit (En tjej för alla.)

 

 

 

 

 

judit

 

 

när viljam är hos henne
kan klockorna likväl stanna

hans axlar och händer
och anekdoten ur soffan

glasen tömda
klänningen och hon på tiljorna

flygplanen ritar streck i gryningen
mellan dem och över hennes replik

natten rister lite när den lämnar
läppar mot tinning snuddande hastigt

vi ses

gruset där hans skor stått
ett dagbrott

 

 

~

 

 

 

som hennes läppar formar sig kring rök

 

 

mitt språk



är inte en villfarelse

en vilja - för dig är jag -



en slags bön en tystnad



sades - det och ilningar och omtag



och du hade

du mig på känn

 

 

~

 

 

 

i rysstövlar - viljam kastar ett öga

 

 

doppar fingerspetsen i ett påhitt
stänker bonham över skinnet
tänker han henne tam i en virvel och faller för när

takten tappas i trasmattskanten
hundens molokna öga skäms

och han stänger spjället
hellyhansen på vedlåren
plockar sista flugan

'skogen är en skyline full av zeppelinare'

slutsurrat

mellan tummen och pekfingret men
vem svansar efter under lugg

'come on in my kitchen'

hon leker inne - helt hopplöst - 'repeat - pickup' - oemotståndlig

 

 

~

 

 

 

viljams uppsättning

 

 

det bakåtstrukna över en tinning

connemarasträvt
solsvett fjolårsgräs


i söndags bad han tyst

snälla

fråga - mig om mig - då


vågade hon
som havet - slog dem tagna - där

han tämjde
sina begär och tyglade

sina händer

i hennes hästsvans

 

 

~

 

 

 

det hette hon också - åskan går åt norr över clifden

 

 

lät
så sakta
när det föll

henne in

hur långt borta inte är

ett dugg
droppar ur åringens man

o´connel var kallmurare
jetty gav honom fyra döttrar

en av dem blev tolv

 

 

~

 

 


 

judits agenda

 

 

vassa stänk som löjorna
vid dovö är

projektiler i vitt

slickar ytan i hopp om

blanka dagar
avrundas i kyrkfönster

lägger sin mosaik
på stengolv

barfotanätt
pojkdröm

kan dra en vals

hade viljam sagt - knäpp
upp - med hennes ringfinger

på tungan

 

 

~

 

 

 

 

viljams utsläpp

 

 

lossa
alla russ

få föl
i fritt sken

hovar
i hundra

 




Fri vers av wayward - taiga
Läst 138 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-02-13 10:16



Bookmark and Share


  Måna N. Berger VIP
Om Judit - sviten är så vacker, skisserad med lätt handlag och utsökt ordval som placerar Judit och Viljam i både en tid och en miljö, som dock inte är spikad, endast antydd, tycker jag. Det är landsbygd. För mig är det en äldre tid. Kanske mellankrigsåren? Eller 40-50-tal. Ord som "anekdoten ur soffan" och "zeppelinare" är tidsmarkörer, men det är förstås "hellyhansen" och "skyline" också.. Deras kärlekshistoria uspelas i varje fall inte idag.
Kanske finns de på flera ställen, kanske kan de vara mer än en generation?
Irland kommer in i bilden, med Clifden, commemara, och plötsligt får jag ett immigrant- och fiskar-sjöfararperspektiv på paret.
Du strösslar med associationer i den sparsmakade diktsviten, tanken far iväg och Judit virvlar undan i tiden, som en dröm. Lika svårfångad som lockande, för Viljam och för läsaren.
Jag tycker mycket om de här dikterna. De smakar friskt och gott, oskyldigt.
Som helhet är det kanske svårt att kommentera sviten, det finns så mycket att säga. Som helhet alltså: tycker mycket om!
2009-02-14

  arie
oj underbart upplägg
verkligen
och jag ska läsa texten
igen

och låta dessa olika
variationer
om Judith
smälta in och sedan
se vad kvarstår

återkommer

men tills vidare efter första läsningen
tyckte som sagt var mkt om upplägget

judit serverad
en svit i fem delar eller var det sex
2009-02-13

  Carola Zettergren
Flåt... sitter här, bländad av solen; Du är en fantastisk poet!!!!
2009-02-13

  Carola Zettergren
Du är fantastisk poet, finns inget som fattas dig, varken i språket eller känslan, konstnärligt fulländad, så är det, behöver jag säga mer...:)
2009-02-13

  Daniel_78 VIP
jag lämnar ett nickande

på jobbet
lossnar hovarna i slutet

fritt fram!
2009-02-13

  Ronny Berk
ordspråket är förunderbart framåtskridande, många, många ordbindningar förförande intressanta ! (som ex. anekdoten ur soffan )

min enda kritik ska inte ses som kritik ! jag vill inte ha det som svit i en löpande text ! gärna beteckna som svit men i en text för sej, med egen rubrik ! nu förvirrande i all sin uttrycksfullhet,

säkert är det författarens mening att förvirra och det är ju den saken som gäller , m a o ingen negativ kritik !
som alltför ålderdomligt gammalmodig betraktare vill jag ha alla texter i rak vänstermarginal och med minsta möjliga radanstånd, textrythmen endast avbryten med ett snäpp, allt för läsbarhetens skull över datorn...
2009-02-13

  Micael Axelsson
Språket... ja, ditt språk det är helt ljuvligt. Smakar härligt rätt i mitt sinn. Och ditt sätt hur du formulerar och placerar gör att det för mig blir lätt att ta till mig. Nu kommer det dock ett, men...

När jag läser första gången blir det litet rörigt. Det blir för mycket intryck som lastas ovanpå. Som att rusa genom en bok, i en sådan hastighet, att man inte riktigt hinner sortera och smälta de första tankarna innan man kastas in i nästa. Det sker så fort att det blir litet förvirrat.

Sen... när jag nu har detta med mig, då jag läser det ännu en gång (och sen en till). Då hinner jag sortera och smälta det på ett helt annat sätt, för nu är jag litet förberedd på vad jag har att vänta mig.

Vet fortfarande inte hur jag ställer mig, att ha en poesi svit såhär, på ett enda blad, i digitalt format. Hade det vart i bokform, är det ju lättare att ta en paus mellan varje blad, innan man bläddrar vidare.

Sen har vi ju då poängen, med att de kanske skall läsas efter varandra, och det kanske inte görs på samma sätt, om de inte presenteras som här ovan har gjorts.

Jag bör nu dock säga, att bara för att det för mig blir litet rörigt, så betyder det inte att dikterna är röriga. Absolut inte. Dikterna är helt fantastiska. Och det handlar nog bara om min ovana, och mitt möte med något nytt. Jag känner det som att det är jag, som får ta mig en bakläxa.

Och... det är ju faktiskt mitt eget val, att läsa alla rakt upp och ner, i en väldig fart...

Det finns ju faktiskt ingen som säger, att det är så jag måste göra. Jag har ju faktiskt valet att ta in de pauser, som faktiskt har gjorts mellan texterna... och där i dessa andrum, ta in.

Ja du... nu har jag ju kanske inte gett så mycket presentation av mina tankar kring texterna i sig, utan mer om formatet, vilket kan kännas orättvist - för det är ju egentligen texterna som borde vart i fokus.

Får nog ta och återkomma med kommentar om åtminstone en eller flera av dem...

Over and incoming

/Micael
2009-02-13

  Måna N. Berger VIP
Jag återkommer, hinner inte läsa ordentligt just nu. Judit-sviter vet jag att jag älskar...
2009-02-13

  wayward - taiga
kom igen skrivare, poeter, läshungriga, glada nybörjare, kritiker, bittra urlacka, alla är välkomna! såga, peta, korra, analysera, tracka, jubla. den här samlingen tigger om respons. första gången jag addar nåt i kritikpoolen, ta just din chans och berätta, den kanske förefaller dig komplett likgiltig, säg det vet ja! eller välj bara en av texterna och säg nåt om den.

hoppas på många läs och riktigt jävla uppriktig respons.
tack, på förhand.

/wayward -etapp 2
2009-02-13
  > Nästa text
< Föregående

wayward - taiga
wayward - taiga