skada man tillfogat varann
går kanske ej att reparera
mannen som kom och sen försvann
kan kanske aldrig komma mera
allt var så bra för längesen
kan du förlåta mig, min vän?

säg, varför blev det som det blev?
det hade ingen kunnat ana
allt det jag sa, allt det jag skrev
hjärtliga skratt och varma kramar
byttes snart ut mot skrik och gråt
så om du nånsin kan: förlåt!

är det för sent att ändra kurs?
har såren blivit alltför djupa?
sorgen jag bär på är för tung
grämelsen kan få mig att stupa
kan vi förenas en gång till?
är det nånting vi båda vill?

finns det försoning för oss två?
går det att ställa allt till rätta?
är jag en man att lita på
eller en tragisk före detta?
finns lek och kel som en gång fanns?
och är jag värd en andra chans?

hur kan man älska nån som jag?
själv kan jag inte klara av det
önskar jag inte vore svag
hatar min efterhängsna svaghet
och varje strandad intention
skaver som gruskornen i skon

nu är det natt och jag är trött
du har nog redan gått och lagt dig
önskar jag kunde sudda ut
alla de hårda ord jag sagt dig
önskar vi kunde nå varann
önskar vi nådde ända fram...

LARZ GUSTAFSSON 11/10 2000