Ensam i mörkret, utanför sänglampans sken
Är jag en spillra av vad jag var
Mitt forna jag hänger som en kavaj på garderobsdörren
En kavaj med blankslitna armbågar och lösa knappar

Jag skulle kunna kliva upp ur sängen
Lämna min varma plats
Ta på mig kavajen

Se om den passar


Jag vet inte om det var jag som växte ifrån kavajen
Eller om det var kavajen som växte ifrån mig

Men jag blundar hårt
Det flimrar av bitar i rubinrött och smaragdgrönt
Bitarna formar ett ansikte som syns på kavajens insida

Ansiktet försvann ur mitt liv ungefär när kavajen hängdes av
Kavajen finns inom räckhåll, om jag en natt skulle våga
Våga låta kavajen smeka min överkropp

Men ansiktet

Ansiktet i rubinrött och smaragdgrönt
Tillhör en svunnen tid

Som för all framtid har gått förlorat