Ge mig styrka
Att stötta en vän ännu en lång natt
Jag vill orka bära dina sorger
Utan att själv krossas under tyngden

Jag ser människor som ler,
Glada röster från tv:n
Skådespelare som är vackra,
Lyckliga och älskade

Sjukdomen som gror inom mig
Menar att jag, jag vill väl också vara lycklig
Lycklig som dem smala modellerna,
Skådespelerskorna med all sin talang

Ser på mina vänners djupa ärr
Allt som sliter itu mig inuti
Får höra om dödsfall,
och om hur orken tvinar

Inser hur skicklig jag är,
hur skicklig jag varit genom åren
Mitt skådespel skulle nästan fått en Oscar
Stödjer mina vänner så gott jag kan
Men samtidigt dör en liten del av mig,

En liten del av hoppet jag så mödosamt samlat ihop

Så jag tränar tills jag nästan svimmar
Och på vägen hem håller på att spy galla
För nån mat har ju inte funnits i magen på timmar
Jag vill ju bli lycklig,
Som modellerna och skådespelerskorna på tv

För om jag blir lite smalare kanske jag blir lycklig,
Och om jag är tillräckligt kontrollerad kanske jag orkar
trösta mina vänner som lider så svårt
Om jag ler för mina föräldrar och klasskompisar
Kanske de slutar oroa sig

Kanske blir jag nöjd,
Kanske blir jag framgångsrik
Kanske blir jag lycklig
Kanske blir jag älskad

[Jag är en skådespelare,
Som trots allt vet vilket spel jag spelar
Sjukdomen kommer inte nöja sig,
Löftena som inger hopp
Är lika tomma som min mage på en bra dag.
Men jag kämpar ändå efter perfektion,
hennes ideal
Den enda jag lurar är mig själv]