det skriker i din närhet
jag tror det är varelsen
som jag sett bygga bo
i dina ögon

jag blir sårad i din närhet
jag tror det är dess klor
som jag sett glimma till
i din rädsla

jag känner giftet pulsera
som du bitit fast i mig
som det vill döda mig med
men vänta nu

är det varelsen eller du?
finns du kvar där bakom
dold någonstans
existerar du än?

blir du lika sårad och dödad
inifrån och ut
lever varelsen sitt eget liv
i dig, i ditt skal?

färdas luften du tar in
så pass långt att du kan andas?
är ditt hjärta så pass härdat nu
att det klarar av det här?

jag tror inte det
och vi dödas båda två