Mellan fyra ögon, där var vi.
Dina ljusblåa ögon blottade din själ.
För en stund önskade jag att jag aldrig vart här.
Du visade stolthet, hat och mod.
Medans du släppte mig, och jag föll överbord.
Men jag var för alltid fast hos dig, på någotvis vägrade du släppa mig.

Där låg jag med mina ögon stängda, låg och väntade på vad som kunde hända. I allt mörker och hat, var allt så uppenbart.

Jag är ensam.