Krokiga vägar som fasar ens livs utveckling.
Följer flödet och ser sedan resultat.
Ibland bromsen på,rädslor som skriker
från Egots källare,stannar upp och ser inåt.

Vattnar och när för att vägarna skall bli raka.
Betraktar kärleken, den som andas och lever.
Ser såren som sakta går mot förlösning och
balans.

En dag med andakt,vårdoft som sakta sprider
sig och ett mer och hållbart varaktigt lugn, som
flyter ut som ett uttömt glas mjölk på Själens

bord och en insikt att allt blir tydligare ju närmare
sin horisont man kliver och man får sitta ner för
en stunds leende vila av lugn och ro.