Sakta vandrar jag inåt. Jag kikar försiktigt på mina skrymslen, ett efter ett. Minnen från svunna tider betraktar mig i dur och i moll. Jag ser små ljus som far omkring och jag förstår att det är fragment av min själ som sakta söker varann för att återigen skina som helhet. Jag känner mitt hjärta som träder fram mer och mer och bultar med hela sin kraft. Jag andas morgonluft och min varelse sjunger en lovsång för det nya liv som sakta växer och väntar på sin landning i våra famnar, full av ljus och kärlek.