orden
träder fram
på lina
radade
ett efter ett

vi rör oss
i cirklar

kretsar
kring
väsentligheter

det har säkert regnat
i över en halvtimma nu!

stannar upp
vänder åter


söker det som vill fram
den fortsättning som vill få oss att inte gå bort.



Och röken
i grått

yr naket
mot himmel utan askfat.



Våra horisonterlinjer
bryts

i bränningarna
blottas tingen
som redan fanns där.

Dina ögon ger mig syn

stenar
stiger fram
ur landskapet.

Och människan jag såg är du
du leder mig mot mig nu.



Inälvor
njurar
tarmar
ben
friläggs

en kraft som är större
blottlägger
mig

varför du
delar mig
varför du
helar mig
varför

du blåser askan i mig
letar mig
i leran
formar mig


Som drivved
lösgjord.



Regnet
slår
emot ansiktets kontur
i fönstret
tryckt mot
rutan
glaset
som slaghamras
av dina
knackningar



len mot din hud
mot rutan

och regnet
sluter mig.



Sover du

skall jag andas dig

minnas

dagar av år inom.