Och nu lever vi vars ett liv
lika distanserade som om vi vore
från vars en sida av galaxen

Så distanserade att jag blivit osäker
på ditt ansiktes utformning
Och jag vet inte längre
på vilken sida du sover eller
hur du håller dina bestick när du äter

Du var nog aldrig riktigt nöjd
och kanske var jag det aldrig heller

Men du verkar nöjd nu,
som om du funnit ro för en rastlös själ
Och jag är nöjd jag med,
på min sida av galaxen

Men i distansens tomhet är det svårt
att finna ro med en nostalgisk själ,
som finner hundra orsaker
att se tillbaka

Och ibland gör dina rörelser mig osäker
på om du är lycklig
Och jag undrar om jag någonsin
varit lycklig i tomhet

Men om du frågar mig om jag saknar dig
svarar munnen "nej"
Och om du frågar mig om jag ångrar mig
svarar munnen "nej"


Endast hjärtat skriker "ja".
Ja, för helvete klart jag gör!



melaniepersson.