sorgen outsläcklig griper henne
brevid, flickan jag
inga händer räcker till
armar läppar

hur kan jag släcka sorgen
kräver dig
säger du att jag gör
terroriserar

men jag ser utan terror
vill hela laga trösta
du ser inte dej, ledsen
känner bara sorgen
den outsläckliga

och den får inte visas

tror att jag inte får visa
den. sen.
binder den i stället i armar ben
hud muskler
så lossnar tårarna
när jag bara står. och andas

du andades knappt
kroppen hård och borta
hur nära jag än gjorde mig

jag såg
men du såg inte mig
Nu ser jag det hela.
Det helar.