Om du kallar dig längtan
Och allt man kan önska sig

Vill jag härifrån
Kasta mig ut i ovissheten

Min kropp är som en åttioårings
Ont i varje led och stel som ett järnrör
Tålamodet flyter ut i fingerspetsarna
Exploderar i en flod av raseri
Mot oförtjänad


Spegelbilden är inte jag
Du känner inte igen mig

Jag som aldrig skulle fastna
I nåt jag inte trivdes

Tryggheten omsluter mig
I sin cell
Fyra väggar utan fönster
Och en skral men ändå en inkomst

Som dom säger
Vara tacksam


Och drömmen får vara en dröm


Jag som alltid lät fantasin vara min verklighet
För vardagen var skrämmande
När den kom slog den som en knytnäve
Och jag gömde mig under sängen


Nu lever drömmaren som realist
Och sexåriga jaget gråter



Jag vill andas
Dansa fri
Låta kreativiteten vara mitt levebröd
Inspirera och kännas

Inte känna söndagsångest
Älska varje måndagsmorgon


Men talangen räcker inte till
Tron brister
Och runtomkring tvivel




Jag vill skrika er stumma
Och bita sönder era förmaningar



Men den största boven är lilla monstret som sitter och gnager i min trötta drömmarskalle