Vad var det du sa?

"Du ska inte tro att du kan stänga in mig i en garderob medans du bygger ett kungarike."

Konungarike.

"Och sen ska jag bara flytta in där och bli din drottning."

Drottning.

"Det funkar inte så. Vardagen måste funka också."

Det funkar tydligen inte så för vardagen måste funka också.
Så var det du sa.

Och så stack du precis när jag la sista stenen på vårt kungarike.
Vårt konungarike.

Man kunde tro att där nu bodde en ensam kung utan sin drottning.

Men så är det inte.

Det finns inget konungarike. Den sista stenen kom aldrig riktigt på plats och utan dig vittrade bruket i varje fog.

I varje fog.

Stormar slet och bände i nybyggda tinnar och torn.

Slet och bände.

Flaskan gjorde sitt och av konungariket återstår nu inget annat än sten. Kall hård sten. I en hög.

Flaskan gjorde sitt. Sitt.

Jävligt kall, jävligt hård. Sten. Och en jävla massa pengar. Finns kvar.

Finge jag byta önskar jag att vi var tillbaka som förr. Innan alla pengar.
Då byggde jag inga konungariken åt dig.
Då svetsade jag rost på din bil.
Och den finaste semestern vi hade råd med var att ta 240'n till Massleberg.

Annons:
Ett konungarike för en lägenhet med en kvinna som älskar en.