I Kiev eller Prag
när sommarbris smeker
hennes kind
Hon säger att hon älskar mig,
eller rättare sagt, hon skriver så,
är det så nu, att den blåser med,
en mild och fridfull vind?
Jag föll men jag vill inte falla mer,
inte ens i den marterande drömmen
Vi sover kanske inte så bra ihop,
hon så sensibel, jag i snarkning,
hon diskret, en liten knuff, för att
kunna sjunka in i den undsatta sömnen
Du är en hand ut ur mörkret, jag vill
leva ett nytt levande liv, rikt och gott
Du kan få mig att finnas nu, inte då, inte
därpå, det är tid sen jag så bra mått
Minnet av vad som har varit, depressivt
intill psykos, så mörka dagar i en iskall
januari, en tid att glömma att komma
ihåg
Jag återfinner sanningen nu, jag är mannen
vid havet, vid stranden, jag kommer för
första gången hoppa med huvudet före
i en skummande, vild och varm våg