Oroar mig alldeles för mycket,
Över saker andra tar för givet
Och inte bryr sig så mycket om
Saker som det där kilot jag gick upp idag
Eller hur låren tycks ännu större
Och hur magen gör ont av ännu en storslagen hets

Du verkar tro att jag inte hittar orden,
När du frågar mig om sådana saker
Men inuti skriker jag, fräser alla svaren tusen gånger
Innan du ens börjat säga nästa fråga

För jag blir ju så himla arg,
Frustrerad över att du inte ser på mig som andra
Att du inte vaknat ur din dvala för att se mig som jag gör

Jag tar tillbaka allt jag sagt om
Att demonen målat över mig,
Nej, det är jag som äntligen vaknat
Synen jag mötte i spegeln kan jag inte glömma,

Jag kan inte sova
Jag kan inte andas
Jag kan inte njuta
Jag kan inte äta
utan att påminnas om min ofullständighet

Lärare som frågar om jag är nöjd med mina betyg,
Du som säger att jag borde vara stolt över att jag lyckats tappa
De där 19 kg jag så illa behövde få bort
Oh, jag blir så irriterad på att ni fortfarande inte inser
Att jag inte kan bli nöjd,

För jag är perfektionist.